NÄR MÖRKRET OCH TERRORN KOM TILL SVERIGE

I fredags var jag på jobbet som vanligt, hade precis kommit tillbaka från frisören och när jag kom tillbaka till mitt kontor började det ringa och regna in sms från oroliga arbetskamrater, vänner och nära. Jag klickade in mig genast på Aftonbladet på datorn och såg med bestörtning vad som hade hänt på en plats jag ofta passerar om dagarna, drottninggatan och Åhlens City i Stockholm. Det kändes så overkligt, ingen vågade säga det högt först men efter några minuter insåg vi alla som satt på kontoret och som följde rapporteringen att detta var en terrorhandling, en feg handling för att släcka det ljusa och det öppna samhälle som Sverige är. Rädslan spred sig, på gatorna, på arbetsplatserna, jag ringde och säkrade att Sessorna var i trygghet och talade om att deras pappa och jag var i säkerhet och att vi skulle göra allt för att försöka ta oss hem i kaoset som följde.

Där jag satt i närheten av Fridhemsplan spreds det rykten om att det var någon som gick runt och sköt, vi låstes in på kontoret och fick inte gå ut förrän man hade fått besked från polisen att vi kunde gå ut. Efter 1,5 timme kom det fram att det var ett falsklarm och vi fick börja försöka ta oss hem. Jag försökte utan framgång att beställa en taxibil, alla bilar i Stockholm var upptagna, all kollektivtrafik hade stängts ner av polisen så det var omöjligt för pendlare att ta sig hem. Själv började jag gå till fots åt det håll jag bor åt (en bra bit utanför city) och tänkte att med lite tur skulle jag kanske få tag i en taxi om jag gick åt rätt håll. Jag hade tur, en ganska nybliven taxiförare (hade kanske bott i Sverige i något år och kommit från Somalia) stannade sin bil när jag tittande upp och jag frågade om han kunde köra mig hem. Jag hade tur, han plockade upp mig och jag kom hem. På vägen såg jag hur Stockholmare stannade till, hjälpte sina medmänniskor, bilar började köra runt och plocka upp folk så att de kunde ta sig hem. När folk blev skadade på drottninggatan såg man på en gång medmänniskor som alla ställde upp och försökte hjälpa skadade och chockade människor. Svenska polisen var snabbt framme och började assistera i all kaos. Detta relativt lilla land mobiliserade sig direkt, mörkret hade inte då och inte nu någonsin en chans mot all den godhet och det ljus som finns runt omkring i Stockholm och Sverige. Terror kommer aldrig att segra i detta land, vi kommer aldrig låta rädslan och ondskan släcka ljuset, medmänskligheten och godheten som jag såg på gatorna i fredags. Jag är så stolt över att vara svensk och stolt över det Sverige jag såg resa sig ur blodet och röken från denna terrorhandling.

Jag lider med de drabbade och deras nära och kära. Denna helg har jag mest suttit och kramat om mina barn och känt mig så lyckligt lottad över att leva och få vara en del av detta fantastiska land.

Kärlek till er alla.

KRAM!!