Min midsommar har varit annorlunda i år. Jag har packat ihop mitt liv i lådor och hanterat en renovering av kommande lägenheten.
Som när man knyter blomsterkransar inför midsommar och glädjen liksom fattas, allt är bara olika moment som ska avhandlas. Traditioner som ska hållas, saker som bara ska göras för att det förväntas av en. Till slut tog det stopp, jag klarade inte längre av att leva utan att känna mig levande längre. Jag behöver börja le igen och känna mig glad i de små stunderna. Jag hoppas att varannan veckan livet, trots den fruktansvärda smärtan som det innebär att vara utan mina Sessor varje dag kommer att läka mig. Jag hoppas kunna känna glädje i det lilla, skratta, lära känna nya människor och börja ha ett socialt liv utanför min egen lilla familj av tre istället för fyra. Jag hoppas kunna känna mig levande igen, för livet är inte värt att leva om man inte kan skratta och älska (och känna sig älskad).
Jag hoppas att ni mina fina läsare har tålamod med mig, snart när jag fått mitt eget lovar jag att vara desto mer flitig men bloggandet. Nu önskar jag er alla en fin start på veckan och hoppas att många av er snart får gå på semester.
KRAM!!