fredag 1 juni 2012

JAG MINNS NÄR DU TOG DITT FÖRSTA ANDETAG....

Idag har det varit en omtumlande dag på många sätt. Att plötsligt inse att min minsting inte längre är så liten längre, att min lilla tjej håller på att växa upp alltför fort ifrån mig. Jag klamrar mig fast vid minnet av hennes födsel och minns ännu så starkt när jag hörde hennes röst första gången och när hon landade på mitt bröst och vi tittade djupt in i varandras ögon. Det här är till henne, på hennes dag:

"Jag minns allt så tydligt, som om det var nyss du lämnat min kropp. Jag minns din doft, din sammetslena lilla kropp mot min, din röst och din starka blick som tycktes ta in hela mig. Jag kände en oändligt stark kärlek när jag fick dig i min famn att hela världen runt omkring mig försvann. Sköterskorna och barnmorskorna sprang som yra höns omkring oss men jag stängde ute deras oro och den kaos som rådde runt omkring oss. Jag blödde alltför mycket, jag miste mycket blod och de omkring mig vara oroliga. Jag minns inget av det, jag minns bara dig och din blick. Du betraktade mig med en blick som var tusen år gammal, du tog in mig och blickade in i min själ. Vi gick in i vår egen bubbla och trots att navel strängen var klippt var vi för alltid knutna till varandra. Redan då, några sekunder gammal, visste jag att du hade vilja och kraften att att forma världen efter din vilja. Jag är inte orolig för din framtid, jag kommer att ständigt finns vid din sida, vare sig du behöver mig eller inte. Jag vet också att du snart kommer att släppa min hand snart och vilja springa ut i världen på egna äventyr. Mitt hjärta värker redan lite, värker för att den vet att dagarna är räknade som jag fortfarande kommer att vara nummer 1 på din lista, den som du springer till när du rispar ditt lilla knä, den som får hålla om dig när du är sjuk. Alltför snart kommer jag att vara pinsam och i vägen för dig, jag vet det och mitt hjärta fasar men försöker förbereda sig. Men idag, när du fyller 5 år är jag fortfarande din hjältinna och den som får bära dig i sin famn och hålla din varma lilla hand. Jag njuter och rispar in alla dessa minnen och stunder i mitt hjärta, så att jag kan ta fram dem när du blir tonåring och skriker åt mig och smäller i dörrar. Idag, när du fyller 5 år är du fortfarande min och jag betraktar dig, känner den där gränslösa kärleken och håller andan inför det faktum att du håller på att växa upp alltför fort."
Hoppas ni får en fin helg! SNART ÄR DET HELG!!
KRAM!!

5 kommentarer:

  1. Vad fint skrivet! Barn är en underbar gåva. Man kan aldrig älska de för mycket.

    Ha en bra helg!

    SvaraRadera
  2. Vilka varma fina ord om din älskade dotter. Jag känner igen mig i detta trots att det nu är 18 respektive 20 år sedan mina pojkar var små. Faktum är att man hela tiden växer med dem och lever i nuet. Det är riktigt härligt med stora barn också, man är liksom på en vuxen och annan nivå med dem. Jag saknar småbarnstiden mest när jag ser kort på hur små och söta de var. Alla andra dagar är jag glad för att de nu vuxit upp till härliga unga vuxna som behöver en mammas (och förstås pappas) vägledning och stöd på ett helt nytt sätt. Kärleken är lika stark och innerlig fast de är stora. Kram!

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet! Känner igen mig i hur det kändes första gången jag såg min son. Han fyller också fem i år.

    Hoppas att ni fått en mysig dag!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Snufs! Lommetørkle, takk! Gratulerer med dagen:)

    SvaraRadera
  5. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera

<3 Tack snälla för din kommentar <3

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails

Annonser

ANNONSER